ekebloggar

Okej... jag hade ju lovat mig själv... det här skulle inte bli en gnällblogg.
Det skulle inte handla om hur synn det var om Eke... och den skulle inte nämna ordet ångest i ett sammanhang som inte var ironiskt eller distansierat.
Men just nu känns det illa.. just nu känns det som att jag bara vill skrika...
Eller i alla fall sätta in tröjan i byxorna, knyta upp skorna och lägga mig och gråta på badrumsgolvet.
Men det funkar inte så för Eke längre...
Jag tänker inte deppa ihop... när jag kommer hem ska jag nog ringa rättviseliv och prata ut om det stora fiaskot med henne och sen ska jag smurfa vidare i mitt relativt lyckliga liv.

Det kommer nog fler inlägg idag men dagens take är ändå...

* Tänk om man kunde bli känd... tänk va kul at bli itervjuad i typ "Kupé" eller någon sån tidnig så att alla stackars tågresenärer skulle tvingas läsa om vad man tyckte om en massa konstiga saker....
Tänk att leva ett liv där ens vardag var allmänintresse... det känns som ett väldigt spännande men aldrig något jag kommer att uppleva eller något jag längtar efter...