ekebloggar

Eller i alla fall för den handfull personer som har uttryckt en önskan om en fortsättning på den här bloggen...

"The day you suss out what you do want, there'll probably be a parade. Seventy-six bloody trombones" - Spike, Once More With Feeling

Parad eller inte så är ert efterlängtade inlägg äntligen här. 
Nu ska ni äntligen få chansen att dyka ner i den skruvade världen that is Eke's mind ännu en gång. 
Djupa funderingar om livet och 42 i lycklig harmoni med tomatrelaterad vardagsångest.

Men det är nog något jag måste berätta för er innan vi sätter igång....

För jag kan (eller åtminstone vill) inte ljuga för er (en viss Nemistripp dyker upp i mitt bakhuvud)
Det är inte för er skull jag skriver här.
Det är bara Karins fel....

Nu kräver ju seden att jag introducerar Karin för er.
Vilket så klart hade varit lättare om jag hade vetat mer om henne (hint).
Men Karin är i alla fall läkarstuderande, blond och lite mer korrekt än jag är.
Men framför allt är hon en av de få personer jag sprungit på som lyckas göra intrycket på mig att hon är smartare än jag är. Inte så där fruktansvärt mycket smartare att det får mig att känna mig hotad och dålig... Men sådär lagom så att jag känner mig peppad att gräva upp den där nördhjärnan som folkhögskolelivet fick mig att begrava.
Jag känner mig nästan ung igen... jag ser fram emot att kasta mig hals över huvud in i ett samtal med Karin om abort, feminism eller vad hon nu vill att jag ska tycka till om....
Dessutom verkar hon precis som mig ha en försmak för att stalka folk på snygga sätt...
Och att skicka ett sött litet brev till min arbetsplats ger ju i alla fall ett godkänt i stalking 1.0

Men nu ska jag inte trötta ut er längre...
Det väntar nya själar att frälsa till Kristus, nya Calibrettolåtar att fröjdas åt och en ny rollspelskampanj att börja plotta.

Så nu är det nog läge att brista ut i ett litet spontanjubel över min (förmodligen tillfälliga) återkomst till bloggvärlden.

Och till vi ses igen vill jag bara skicka med ett visdomsord från en av mina stora idoler.
"Home is where you can find a decent graveyard and strangers can disappear without awkward questions." - Braids, dementia summoner

/Jakob (som inser att ni så klart förutsätter att jag är kär i Karin.... men sånt är livet... och jag låter så klart mina läsare åtnjuta full tolkningsfrihet)

Jag har bloggat i sådär 4 dygn och jag tycker mig redan märka negativa effekter på mig själv..
Jag kan fatta att folk börjar blogga och varför de tycker det är kul men nu när jag har testat det känns det som att jag kan konstatera att det är som idol.
Det är oerhört lätt att börja och svårt att sluta, många gör det och mn vill grna fortsätta med det men egentligen ger det inget.. egentligen gör det en bara tom.
Nej.. nu fär det räcka..
Härmed bloggar Eke inte längre!
Jag vill tacka alla mina trogan läsare för.....

KRAM på er!

... man skulle göra en lista över all vänner och bekanta och sätta en status på dem..
En del vet man att man kommer att fortsätta vara vän med och andra anar man faktiskt att man håller på att tappa..

Jag anar att man skulle få ett skrämmande cyniskt resultat... jag insåg idag att det finns människor som jag mentalt stämplar som förlorade....
Varför måste jag vara så cynisk?

Och så saknar jag Liv....
Och så deppar jag fortfarande...
Be för Eke

Dagens observarion
* Om man tar ledig helg kommer det och biter en i rumpan nästa vecka...

Okej... jag hade ju lovat mig själv... det här skulle inte bli en gnällblogg.
Det skulle inte handla om hur synn det var om Eke... och den skulle inte nämna ordet ångest i ett sammanhang som inte var ironiskt eller distansierat.
Men just nu känns det illa.. just nu känns det som att jag bara vill skrika...
Eller i alla fall sätta in tröjan i byxorna, knyta upp skorna och lägga mig och gråta på badrumsgolvet.
Men det funkar inte så för Eke längre...
Jag tänker inte deppa ihop... när jag kommer hem ska jag nog ringa rättviseliv och prata ut om det stora fiaskot med henne och sen ska jag smurfa vidare i mitt relativt lyckliga liv.

Det kommer nog fler inlägg idag men dagens take är ändå...

* Tänk om man kunde bli känd... tänk va kul at bli itervjuad i typ "Kupé" eller någon sån tidnig så att alla stackars tågresenärer skulle tvingas läsa om vad man tyckte om en massa konstiga saker....
Tänk att leva ett liv där ens vardag var allmänintresse... det känns som ett väldigt spännande men aldrig något jag kommer att uppleva eller något jag längtar efter...

Tänk att bo i kolletiv.... det är kanske nästan som att återvända till SVF igen...

Det är ändå en känsla att promenera genom Göteborg en lördagskväll tillsammans med Rättviseliv herself och prata med henne om allt möjligt som om vi vore jämnlikar....
Är det jag som håller på att bli något eller är det bara Liv som har stort tålamod med oss vanliga dödliga?
Och när man sedan kommer hem till hennes kollektiv och det ligger två trötta men goa människor på soffan och bara myser... då undrar man om det inte är så livet borde vara..

Att sedan sitta i deras kök och äta en ekologisk kvällsmacka och prata med Liv och hennes bästa kompis Joel om kärlek i allmänhet och dejtidéer i synnerhet... då känner man att livet kanske ändå kan vara gött ibland trots att man är singel.

Dagens funderingar
* Kristna vänner är överskattade
* Rättviseliv är min nygamla idol
* Är Gud besviken på hur vi människor har tagit vara på skapelsen... det måste jag prata med nån om någon gång
* Kristna vänner är underskattade

Det är konstigt...
Jag har varit på massor med seminarier om Rättvisemärkt i livet och trots att jag hör samma sak varenda gång så känner jag mig underligt hoppfull och inspirerad varenda gång jag går ut från ett sånt seminarium.
Idag var det ju Liv "Rättvis" Södahl som stod för seminariet.
Jag hade hört det mesta innan men jagkände mig ändå extra hoppfull..

Haleluja!!!

Jadå...
Då har man suttit på ett seminarium om utsläppsrätter.
Jag är både förundrad och förfärad....

Tänk att någon har kommit på något så smart som utsläppsrätter... att låta marknadskrafterna styra utsläppen gör ju att ingen kan gnälla på att det är orättvist (såLive fort det finns ramar folk kan ställa upp på).

Men samtidigt så känns det så sjukt surt att det ska behöva vara så krångligt... att det ska krävas ett så pass avancerat system som den här handeln är för att folk ska skärpa sig...

Måste verkligen det alltid sluta med att marknadskrafterna ska få styra, kan folk inte bara skärpa sig ändå?

Men samtidigt så inser jag att jag med min livsstil är en av de personerna som bidrar starkast till att det ser så skitigt ut som det gör.

Skuld eller hopp... hur ska man lägga balansen?
Får fundera vidare på det senare men nu ska jag fika...

Dagens frågeställning
* Är Gud besviken på mänskligheten?

I'm the 672,060,587 richest person on earth! Discover how rich you are! >>

Wow... okej att jag anade det men det är ändå konkret på ett sätt.
Jag tyckte det gav mer att få veta vad man kunde få för sina pengar och vad andra kunde få för dem..

Titta bara på det här..

All you have to do is make a choice.

$8 could buy you 15 organic apples OR 25 fruit trees for farmers in Honduras to grow and sell fruit at their local market.

$30 could buy you an ER DVD Boxset OR a First Aid kit for a village in Haiti.

$73 could buy you a new mobile phone OR a new mobile health clinic to care for AIDS orphans in Uganda.

$2400 could buy you a second generation High Definition TV OR schooling for an entire generation of school children in an Angolan village.

Okej... nu känns det sjukt skönt att vara med i en kyrka och känna att man faktiskt kanb lita på att pengarna man ger kommer till nytta...
Frågan är bara hur mycket man borde ge till drift av sin egen "dyra" församling och hur mycket man borde ge till yttre mission.
Och den stora frågan... när ska skuldavskrivningen börja.. känns som att U-ländernas skulder är det som håller oss nere i kampen mot fattigdomen...


ps. Jag tror att det finns en liten orange grej att klicka på till höger om mina inlägg...
Om ni går via den så ska ni kunna ladda ner en liten pryl som gör att ni slipper kolla in här dagligen för att se om jag har skricit nåt utn där ni istället kan kolla om jag har skrivit nåt nytt innan ni kommer hit.
Jag kan ju inte lova att bloggen alltid är såhär aktiv och det vore kul att behålla alla mina läsare även under svackor.. ds

.... när det en dag efter att man har varit nere och tvättat det ligger ett paket innanför ens dörr.
Det är ganska välinpackat och man börjar för en sekund undra om det är de där sex skivorna jag beställde från Sounds Familyre (världens bästa indielabel) och en bubblande förväntan börjar hopa sig i mig.
Men sen noterar jag att hela inslagningstekniken påminer om min mammas och jag får ännu mer bråttom att öppna paketet.
I paktet ligger det inget annat än 4 vita chokladkakor (rättvisemärkta så klart) och ett kort brev om att hon tänker på mig och hoppas att jag har det bra.

JAG SAKNAR MIN MAMMA!!

Jo.. jag sitter här på Skövde station och väntar på tåget mot Göteborg...
Jag tror att jag är glad...  jag hade en grym kväll igår och jag har en spännande helg framför mig..
Iofs är jag förmodligen mer nervös än glad... lilla jag ska träffa Rättviseliv och Coolklara.... hur ska jag våga varar mig själv osv?

Jaja... gammal kärlek rostar aldrig som sagt..
Jag har under de senaste dagarna börjat inse varför  Five Iron Frenzy är mitt favoritband alla kategorier.
Den där känslan man får när man vekligen engagerar sig i musiken... så genialiskt det är!
Jag vill bara hoppa omkring och skrika och sjunga med... jag vill skraffa högt åt deras skämt och skrika WHEN I GO OUT, I PLAY IN THE STREETS, I GET HIT BY CARS, I MAKE MASHED POTATOES, I GET HIT BY CARS.
Jaja... nu ska vi inte drömma  för mycket här..

Och nu kommer tåget här så jag borde nog stänga ner datorn och hopp på..

Okej...
Det ska visst vara med ångest i en sån här blogg så jag delar med mig av dagens stora ångestfyllda upplevelse.

Jakob vandrar runt på Ica Kvantum...
Han har det ganska trevligt... det är fortfarande så pass spännande att sköta ett eget hushåll att matinköp fortfarande kan vara intressanta*, det är fortfarande kul att försöka hitta billiga, nyttiga och ekonomiska lösningar på sin hunger.

I alla fall så är Jakob fortfarande glad... det enda han har kvar på inköpslistan är tomatjox till kvällens hemlagade pizza.

När han kommer fram till tomatjoxhyllan uppstår dock ångesten...

Finkrossade tomater med chilismak : 7:80
Kravmärkta passerade tomater: 7:80
Euroshopper passerade tomater 2:90

Crap... finkrossade med chil är ju lätt godast.... men KRAV är ju KRAV är ju ekologiskt... och euroshoppertomaterna kostar ju nästan ingenting..

Man kanske kan köpa två paket tänker Jakob och plockar åt sig KRAV och Euroshopper.... om jag köper en kravmärkt så borde det ju kompensera alla bekämpningsmedel och slavlöner som gör att Euroshopper kan ha så låga priser...

"Men Jakob.. köper du två paket tomater kommer du ju inte att använda allt.. du bara överkonsumerar som resten av västvärlden som du föraktar så"
Röster som talar i mitt huvud är inte min.. jag skulle kunna tänka mig att det är Gud men Gud brukar inte låta som en förförisk kvinna**
Hur som hellst har den förföriska kvinnan rätt... jag går och ställer tillbaka paketen och plockar med mig bara ett paket.

Men vilket paket med tomater köpte jag till sist?
Ja... det får ni själva ta och klura på.

Jag avslutar med att dela med dig av dagens observationer

*Det finns inga bra bibelord om tomatångest
*Gammal kärlek rostar aldrig... men det ska jag blogga om någon annan dag...






* för er som aldrig har bott själva på riktigt (folkhögskola räknas inte) så kan jag förklara att det är en helt annan känsla att handla till sitt helt egna 7dagariveckanhushåll än att handla mat till sin familj där hemma eller till helgerna på SVF..

**Han brukar inte låta som en man heller så IN YOUR FACE genusanalytiker!!

Okej...
Det är jag som är Eke..
Jag antar att en presentation egentligen är onödig för om du läser det här beror det förmodligen på att jag har tjatat på dig att göra det.

En dag slog det mig bara...
Varför inte börja blogga, mina tankar är väl lika intressanta som alla andras?

Problemet som slår mig nu är att jag inte har en aning var man ska skriva i en blogg.
Den enda bloggen jag har läst ........ [nej det var nog inte så intressant så vi hoppar det]

I alla fall så har jag fått för mig att bloggande går ut på att svära, gnälla på sin ångest och att vara elak mot folk.
Det enda som möjligtvis skulle passa på mig är ångesten och ärligt talat håller jag på att växa ifrån den.

Det verkar överskattat med långa inlägg för då orkar folk inte läsa dem så jag avslutar med att dela med mig av några observationer från dagen

*Hela Lukas 11 är sjukt klurigt.... Men det jag fastnade i idag var vers 47-53 Vad tror du han vill liksom?
jag borde nog läsa det igen...
*Dagens låt är utan tvekan "The Mistress Witch From McClure" av Sufjan Stevens